Blogg - Tankar om ledarskap och välmående

Va, nä det såg inte jag! Det är fascinerande hur lätt många har att titta åt ett annat håll så fort det passar. Det kan handla om att inte vilja se det som skerframför ögonen på oss för att då slippa bry sig. Jag reflekterar ofta över detta, i stort och smått. I det lilla kan det vara på mina hundpromenader som jag ser att människor är så fullt upp i sig själva att de kan kliva över en nedfallen grenistället för att underlätta för alla förbipasserande genom att dra den åt sidan eller kasta bort den. Det kan handla om omkullfallna soptunnor, välta krukor eller helt enkelt något som inte stämmer. 

Nej, men tror du hen menar så? Hen tänkte sig nog inte för. Det var inte så illa menat. Hen har det tufft och behöver mig. Övertolka inte allt...God fortsättning förresten! Det är visst ett nytt år idag. 2026. Just idag ligger det framför oss, oskrivet och blankt. Till och medslätt och fint, inte hopknycklad och kladdigt. Vad ska jag göra av mitt nya år? Vad ska du göra av ditt nya år?  Ska vi knalla på i gamla hjulspår eller hitta några nya stigar? 

Det lackar mot jul. En högtid med så många olika ansikten och känslor. En del av oss längtar, andra fasar.Vid högtider, och kanske speciellt jul & nyår, kan ens livssituation kännas extra starkt. Endera har vi en stor familj - biologisk eller vänskaplig, eller så möter vi högtiden ensamma.Ensam behöver inte betyda att vara fysiskt ensam (vilket en hel del människor upplever just under storhelger). Det finns en annan ensamhet, och det är den jag tänkte skriva om- den mentala ensamheten. Den du känner när du befinner dig i fel sammanhang och med människor som du inte känner dig bekväm och trygg tillsammans med. Människor, som inte har samma bild av hur man ska vara och bete sig mot varandra. Att sakna samhörighet skapar, tycker jag, en värre känsla av ensamhet än att faktiskt vara själv.Det blir en obehaglig känsla av att inte passa in, känna sig fel och att inte behövas. Att vara med, men ändå inte. Jag har upplevt detta ochdet var de värsta storhelgerna i mitt liv. Jag hade en molande känsla i magen hela tiden och letade förtvivlat efter ledtrådar till hurjag skulle kunna ändra situationen där och då. 

Vi har nog alla, till och från, befunnit oss i situationer där vi känt att vi inte kan  tillräckligt. Att vi saknar viss kunskap eller kompetens. Situationer där vi känner oss okunniga, otillräckliga eller rent av dåliga. Men, hur kan det komma sig, att i vissa situationer där vi saknar kompetens, känns det ändå som helt ok? Som att jag bidrar med det jag kan och det är ingen som begär eller förväntar sig mer?

Ljuset, ser du ljuset ?

Öland. En vacker sommarö i sydöstra Sverige. Även den plats där jag är född och uppvuxen. Hit har jag flyttat tillbaka.Man kan verkligen fråga sig varför då? Jag, som en dag för över 40 år sedan, dyrt och heligt svor att jag aldrig skulle flytta hem till Öland igen.  Nu är jag här igen.