Att snäll-tolka andra och såga sig själv...

Nej, men tror du hen menar så? 
Hen tänkte sig nog inte för. Det var inte så illa menat. Hen har det tufft och behöver mig. Övertolka inte allt...

God fortsättning förresten! Det är visst ett nytt år idag. 2026.
Just idag ligger det framför oss, oskrivet och blankt. Till och med
slätt och fint, inte hopknycklad och kladdigt.
Vad ska jag göra av mitt nya år? Vad ska du göra av ditt nya år?  
Ska vi knalla på i gamla hjulspår eller hitta några nya stigar? 

Det är intressant att lyssna till människor kring nyår. Många fnyser åt nyårslöften, omstarter och idéer om att något nytt och
fräscht kan ligga runt hörnet och vänta. Andra ser med tillförsikt fram emot kunna börja på ny kula, stänga dörrar till gammalt groll eller oförätter.
Vem är jag? Vem är du?

Jag tillhör dem som tror på förändring. Skulle det inte gå att förändra så vore det ju kört och det alternativet ger noll energi. Framför allt nu när världen ser ut som den gör just i dagsläget. Vågar vi inte tro på förändring och utveckling till det positiva kan vi i stort sett lägga ner.
Stänga verksamheten och checka ut. Då tror jag att man riskerar att bli bitter, och bittra människor är inte roliga att ha i bekantskapskretsen. Men det är klart, om du inte tror att du kan förändra dig själv, varför skulle du då tro att det är möjligt med förändring i stora världen.
Allt börjar med oss själva. Allt börjar med mig. Allt börjar med dig!

En sak jag har lovat mig att förändra detta nya år är min fantastiska förmåga (obs ironi) att snäll-tolka alla andra människor.
Dryga kommentarer, insinuationer eller rena svek har jag varit mästare på att snäll-tolka. Vad jag menar är att jag hela tiden förminskar andras beteenden och kommentarer till deras förmån och sätter min egen känsla av besvikelse, ledsamhet eller förtvivlan på "hold". 

Jag säger till mig själv i mitt eget huvud:
- hen tänkte sig inte för...
- det kan inte jag begära...
- men jag sa att jag kunde hjälpa till...
- hen menar egentligen inte så...

Med kommentarer som dessa försvarar jag andra inför mina egna känslor och tankar. Jag nervärderar mitt eget värde och sätter mig i en mental tacksamhetsskuld till andra. Jag intalar mig att jag behöver dem mer än de behöver mig. 

Jag sa inte nu att pendeln ska svänga 180 grader åt andra hållet, men det måste finnas någon form av vågskål som väger lika. Övervikt åt endera hållet skapar disharmoni i våra relationer och riskerar att urholka vår egna självkänsla och vårt egenvärde.
Jag är inte mer värd än någon annan, men heller inte mindre.  Mitt problem är att jag blir så tacksam över att få vara med i en kontext, 
i ett sammanhang, att jag tappar min inre guide för när jag blir utnyttjad. Detta är i vänskapsrelationer, bekanta, jobb och allt däremellan. 

Vems fel? Självklart mitt egna. Det är jag som inte sätter stopp, sätter ner foten och börjar värdera det jag gör, säger eller levererar lika högt som det andra gör, säger eller levererar till mig. Detta är mitt nyårslöfte till mig själv. Jag ska återta mitt värde. Jag har de senaste åren tappat detta, precis som jag tappat en del av min glädje, mitt driv och min nyfikenhet. Folk, som inte känner mig sedan förr, kan tänka att den nivå jag har idag på dessa egenskaper räcker och blir över, men för mig betyder det att jag har tappat styrfart. 
Jag ska bli stark igen, men fan ta mig om jag börjar kliva på andra. Det är inte meningen och inte något jag är speciellt rädd ska hända,
eftersom jag vet vem jag egentligen är och hur jag vill behandla andra. Jag ska bara börja behandla mig själv lika bra.

Jag hoppas att du tar en stund och reflekterar över ditt värde. Tar du hand om dig själv, eller har du en tendens att såga dig själv och din insats?Jag är av den absoluta övertygelsen att om vi  är snälla mot oss själv och andra i samma grad har vi en chans att vända världsutvecklingen.
Om vi ger lika mycket som vi får blir balansen bra, men det gäller även att vi bör få lika mycket som vi ger. Jag pratar dessutom inte om ekonomisk ersättning eller lön-nivåer (för de kan och ska skilja beroende på många olika parametrar). Jag pratar om omsorg, tacksamhet, komplimanger, glada tillrop, kärlek, energi och glädje. Vågar vi ge av dessa egenskaper i våra möten blir det över tid nya stigar upptrampade och nya horisonter att blicka ut över.

Jag ser på tillförsikt fram emot 2026 eftersom mycket av mina mål och visioner handlar om mina egna ageranden. Det ligger i mina händer och det är bra mycket bättre, än att vara beroende av andra för att må bra! Jag ska sluta snäll-tolka andra och börja vara snäll mot mig själv.
Det är jag värd, för när jag analyserar mig själv inser jag att jag är en snäll människa, och fler snälla människor skulle världen bara må bra av.
Dags att börja med den enda du till 100 % kan kontrollera och styra - dig själv.
Jag snor ett uttryck från det franska kosmetikaföretaget L´Oréal.

Because you´re worth it - För att du är värd det!

Gott nytt år,
All kärlek till er alla