Tunnelseende - ett sätt att slippa bry sig

Va, nä det såg inte jag! 

Det är fascinerande hur lätt många har att titta åt ett annat håll så fort det passar. Det kan handla om att inte vilja se det som sker
framför ögonen på oss för att då slippa bry sig. Jag reflekterar ofta över detta, i stort och smått.
I det lilla kan det vara på mina hundpromenader som jag ser att människor är så fullt upp i sig själva att de kan kliva över en nedfallen gren
istället för att underlätta för alla förbipasserande genom att dra den åt sidan eller kasta bort den. Det kan handla om omkullfallna soptunnor, välta krukor eller helt enkelt något som inte stämmer. 

Det är inte länge sedan jag såg att en lampa blinkade i ett tomt hus. Efter ett par dagar så nämnde jag detta för en granne
och undrade om hen hade telefonnummer till de gamla ägarna för det kanske inte var så bra att det blinkade i huset efter att de lämnat. 
Hen tittade på mig och uttryckte sin förvåning över att jag brydde mig. 

Är det där vi hamnat? Att vi inte längre bryr oss?

Efter att ha bott på landet nu i drygt fyra år inser jag att jag är udda. Jag ringer om jag ser lösa djur på en åker (kor i detta fall), stannar för en hund som verkar vilse, ställer upp soptunnor, skottar åt bortresta grannar så det ska se bebott ut, kollar fönster efter stormar så inget gått sönder och rapporterar döda djur på stranden. Ska vi inte det? Ska vi verkligen sluta bry oss?

Jag tror att vi kan se paralleller med dessa små och till synes obetydliga ageranden jag ovan beskrivit med mobbingen i samhället.
Mobbingen, som ökar, trots att vi varje år påtalar hur mycket den kostar samhället i stort och inte minst individen personligen. 

När vi inte orkar bry oss längre utan går i vår egna värld är det kanske inte så konstigt att vi har världsledare som agerar egoistiskt, odemokratiskt och som det passar dem. Vi hittar dessa ledare både till öster och väster om oss och det skrämmer mig. Samtidigt kan jag inte låtsas förvånad. När vi inte ens orkar bry oss om bemötanden på vår arbetsplats, i skolorna eller när vi är ute och går. Hur ska vi då orka bry oss om stora, viktiga samhällsfrågor?

Mobbing är ett djävulens påfund och gör så oerhört ont. Känslan att inte få vara med är en av de värsta vi kan känna och den har en tendens att bita sig kvar långt efter att själva mobbingen har upphört. Den kommer tillbaka så fort vi befinner oss i situationer som kan påminna om historien och den är inte logisk. Nu menar jag inte att det är mobbing att inte ställa upp en omkullvält soptunna, men försök att se det i ett större perspektiv. Ser jag inte det lilla, och framför allt. Bryr jag mig inte om det lilla - varför då bry mig om det stora?

(jag kommer beröra mobbing mycket mer i ett annat inlägg)

Vi har blivit avtrubbade och egocentriska. Det är jag, jag och mitt jag som ska tillfredsställas och är det viktiga. Vad hände med oss, vi och tillsammans? Vad hände med laget? Har vi ens fungerande lag i vårt hem? Tänker vi på någon annan än oss själva i våra beslut? Funderar vi ens på hur det vi väljer att göra, eller inte göra, påverkar någon annan?
Har vi idag ett tunnelseende där vi stänger ute allt som vi inte tycker passar in eller gillar?

Jag tror att vi tappar mycket av den naturliga omsorgen och kärleken medmänniskor emellan när vi inte ens orkar bry oss om de minsta lilla tingen i vår närhet. Jag vet att det finns solstrålar som bryr sig, men när jag varje dag ser hur mycket vi väljer att inte se,  blir det uppenbart att de solar vi har behöver bli många fler. Fler om vi ska orka stötta varandra och hjälpas åt när omvärlden mer och mer tappar de värden som gör oss mänskliga och kärleksfulla.
Börja redan idag med att se dig omkring. Finns det något/någon du kan bry dig lite extra om? Finns det någon du kan ringa? Skriva ett meddelande till? Den enklaste av alla handlingar kanske är att hälsa på en granne. Se dina medmänniskor när du passerar dem och spring inte bara rakt fram med dumstruten framför ögonen. Det kostar ingenting att bry sig, men priset när vi struntar i det kan istället vara dramatiskt mycket dyrare.
Börja nu att bry dig.  Då kan morgondagen bli precis det Christer Björkman en gång sjöng - En annan dag.

Med kärlek//
Lotta