Att känns sig ensam, men inte vara själv!

Det lackar mot jul.
En högtid med så många olika ansikten och känslor. En del av oss längtar, andra fasar.
Vid högtider, och kanske speciellt jul & nyår, kan ens livssituation kännas extra starkt.
Endera har vi en stor familj - biologisk eller vänskaplig, eller så möter vi högtiden ensamma.

Ensam behöver inte betyda att vara fysiskt ensam (vilket en hel del människor upplever just under storhelger). 
Det finns en annan ensamhet, och det är den jag tänkte skriva om- den mentala ensamheten. Den du känner när du befinner dig i fel sammanhang och med människor som du inte känner dig bekväm och trygg tillsammans med. Människor, som inte har samma bild
av hur man ska vara och bete sig mot varandra.
Att sakna samhörighet skapar, tycker jag, en värre känsla av ensamhet än att faktiskt vara själv.

Det blir en obehaglig känsla av att inte passa in, känna sig fel och att inte behövas. Att vara med, men ändå inte. Jag har upplevt detta och
det var de värsta storhelgerna i mitt liv. Jag hade en molande känsla i magen hela tiden och letade förtvivlat efter ledtrådar till hur
jag skulle kunna ändra situationen där och då. 

Under min uppväxt var den mest återkommande känslan just att vara fel. Jag gjorde fel, sa fel, betedde mig fel.
Kort sagt jag var fel. Stämde det? Det beror på vem du frågar så klart, men nej. Jag var inte fel, men jag var definitivt i fel miljö.
En känsla av utanförskap är den största känslan jag tänker på när jag blickar bakåt. En del var öppet elaka - de var enklast att hantera,
andra var subtilt elaka. De var mycket värre att hantera för jag hade nästan aldrig något konkret att ta på förutom den förbannade
känslan som sög i magen på mig.
Det kunde vara blickar som vändes bort när jag kom, sorl som tystnade, skratt som avstannade. Knuten i magen som växte sig starkare
och starkare för varje dag. Att må på detta sätt blev tillslut min vardag. 

Det var så vanligt under min uppväxt, både i skolan och hemma, att jag utvecklade en talang. Konsten att göra mig behövd.
Jag fixade, donade och löste problem åt allt och alla. Om de behöver mig så får jag vara med och jag slipper undan kommentarerna.
Då kunde jag döva känslan av att vara fel, i iallafall för stunden.

Det är inte så lätt att när man är liten (ung) att göra något åt sin situation, men så snart jag blev vuxen nog att våga fatta egna beslut
och stå för dem ( i mitt fall runt 30 års åldern) valde jag att välja bort och välja rätt.  Efter många års arbete med min självkänsla
så började jag våga säga nej, men jag ska erkänna. Det är fortfarande det svåraste ord jag vet att säga till andra.
Konstigt, för det är fortfarande så lätt för mig att säga nej till mig själv!

Det har tagit mig många, långa timmars arbete att våga stå upp för mig, och än idag svajar jag när någon trycker på rätt knappar.
Min lille röst är snabb att ringa upp och ifrågasätta mig och mina känslor. Än idag är jag lätt att utnyttja, vilket gör mig förbannad
på mig själv. Jag inser att jag behöver bli starkare och fundera på vad som är rätt miljö för mig.

Jag har varit ensam så många gånger att jag tappat räkningen. Jag har varit ensam, men väldigt sällan själv.
Idag är min målsättning att välja mina sammanhang och därmed inte känna mig ensam. Jag arbetar idag på att tycka om
att vara själv, hellre det än att vara i fel sammanhang. Jag har ett jobb att göra, men jag är på väg.

Denna jul, såsom de senaste 20 åren, firar jag med människor jag älskar och som jag vet älskar mig, för den jag är. Jag vill att julen ska spraka. Det ska vara vackert omkring mig/oss, men jag gör det för vår skull. Inte för andras. Vi äter den mat vi tycker om.
Vi bjuder in de människor som ger oss energi, och vi njuter. När jag tänker tillbaka på högtider från förr och jämför med idag
fylls jag med hopp. Det går att förändra. Det går att bryta mönster och hitta nya vägar framåt.
Många, som haft mindre roliga/lyckliga högtider, väljer bort dem på grund av mörka minnen. Jag väljer att göra tvärtom.

Jag väljer att omfamna högtiderna och fylla dem med värme, glädje och skratt. Då blir det nya minnen, fyllda med ljus istället.
Det känns för mig som ett bättre val för högtiderna kommer tillbaka varje år och då känns det bättre att bestämma sig för en positiv väg framåt istället för en sorgsen och ett ältande över det som varit. 

Med dessa ord önskar jag Dig en magiskt God Jul fylld av allt det du önskar dig. 
All kärlek // 
Lotta